Love by L !

"darkness cannot drive out darkness, only light can do that."

Så jag blev kär tillslut. Sådär kär så det gör ont i hela kroppen. Sådär kär att jag tänker på honom när jag är upptagen med något helt annat. Sådär kär att det gör ont att vara ifrån honom. Sådär kär att jag inte kan sluta titta på honom, inte kan sluta pussa honom, inte kan sluta le när jag ser honom. Sådär kär att jag ser ingen annan än honom. 

Sådär kär att jag alltid kommer kriga för att få vara med honom.

 

"And you are my light."

 

Min lycka, min favorit, mitt ljus. 

 

 

“I have spent many years at war with myself. But now I am healing. Mentally, physically and spiritually healing.”

 

Jag släpar min röv till gymmet om vardagarna, det känns alltid så jävla tungt men jag sliter på. Mest tungt känns det för att jag har INGET annat att göra om dagarna, längtar sååå efter ett heltidsjobb men det går jävligt segt. Så medans släpar jag mig till gymmet för - med handen på hjärtat - har det fått mig att må MYCKET bättre. Jag känner mig glad nu. Rätt nöjd med livet (minus att jag inte har jobb...). Och maten är jag dutti med, utom denna helg då det sög hästballe meeeen one cannot simple be perfect ;) 

 

*borsta av och res dig* 

 

Det bästa med en ny DAG är att man får en ny chans att göra 'rätt'. 

 

 

Glass till frukost: nanaicecream

En bra anledning till att äta veganskt: man får äta glass till frukost ;) Allt du behöver är en matberedare, frysta bananskivor (2-4 st beror på hur mycket du vill ha) och liiite vatten. Här är 4 stycken jag ätit denna vecka. 

Nanaicecream med smak av vanilj (vaniljextrakt, vaniljpulver, mandelmjölk) toppat med hallon, hackade raw chokladbollar, dadelsås och kakao.

Denna är likadan. Blir som cookie dough glass<3

Nanaicecream blandat med blåbär och liiite ingefära. Toppat med kokos och pumpafrön. 

Nanaicecream blandat med körsbär. Toppat med apelsin, kokos, pumpakärnor och kakao. 

 

 

Att låta kroppen helas.

Det pratas alldeles för lite om att låta kroppen helas. Om vad som förstörs i kroppen när man deffar, går på kaloriminus, rasar i vikt etc. Det pratas alldeles för lite om sådant som ska vara hållbart. 

 

Jag känner att jag har förstört min kropp. Jag gick på kaloriminus i kanske 2 år, allt för att få "den perfekta kroppen". Jag gick på konstiga dieter där man max fick äta 500 kalorier om dagen. Jag stod på träningsmaskiner i 2 timmar för att förbränna en viss mängd kalorier. Jag åt minimalt, drack mängder med te och vatten, utmanade mig själv att gå så länge som möjligt utan mat. Jag frös, jag sov, jag var apatisk, jag log inte. Inget av de jag gjorde var hållbart utan höll kanske max en vecka innan jag provade något nytt extremt. Jag googlade länge efter dieter där man kunde tappa vikt snabbt. Allt för att bli smal. Höftben, knotig rygg, nyckelben, ben ben ben var allt som var vackert i mina ögon. Hela mitt liv och mina tankar handlade om mat och att gå ner i vikt. Allt handlade om att bli smal.

 

Visst kan du svälta dig och förlora vikt,

men det är inte det enda du förlorar. 

Jag tappade mina former. Min rumpa och mina bröst försvann. Killar tittade inte på mig längre. Jag orkade inte umgås med någon, jag förlorade helt enkelt vänner och umgänge. Jag tappade energi, jag orkade bara sova, jag orkade bara glo. Jag lyssnade inte när någon pratade, jag förstod inte enkla saker eller konversationer. Jag vart helt enkelt riktigt korkad.

 

Och det pratas alldeles för lite om det. Det är inte bra att gå ner i vikt ofta eller fort, att ligga på kaloriminus. Det är inte bra att utsätta kroppen för den stressen. För vikt, fett, muskler är inte det enda du tappar, du tappar även hjärnceller. Du tappar lite av livet, av det som är viktigt, för du tappar även din energi. 

 

 

I ett och ett halvt år har jag försökt att vara tillbaka på banan men glidit av lika fort. Jag har försökt äta nyttigt och regelbundet men sedan har något skrikit i mitt huvud "sluta ät" och så har jag slutat. Börjat om igen; svultit, för att sedan hetsäta. För att hetsäta godis, chips, choklad. Allt med socker och fett (för det är vad kroppen skriker efter när du svälter, därför många misslyckas med dieter på kaloriminus. Ni kanske även har sett att de med ätstörningar hellre äter godis än mat? Det är bara för att godiset ger dom sockret kroppen skriker efter och ger därför mindre ångest än vad riktig mat ger.) En karusell som aldrig slutar rulla, om jag inte stoppar den själv. En karusell som gjort mig deprimerad. I ett och ett halvt år har jag försökt gå tillbaka till 49 kg, försökt gå tillbaka till den smala kroppen jag hade. Men gjort allt för att inte gå tillbaka till hur dåligt jag mådde då. Och om ni bara visste hur dåligt detta har fått mig att må, hur allt detta gjort mig deprimerad.

 

Så nu har jag tänkt, är det värt att banta, träna stenhårt osv för att få "den perfekta kroppen"? När jag tittar på hur jag vill att mitt liv ska vara så tänker jag lycka, vitaminrik mat, energi som gör att jag orkar träna, orkar umgås, orka leva livet! Jag vill simma, springa, ut och gå i naturen, klättra, bygga muskler och vara en stark person! Jag vill att mina ögon ska stråla, att mina läppar ska le, att min kropp ska orka bära mig dit jag vill. Jag vill mer i livet än att vara smal. 

 

Så nu är det dax för min kropp att helas. I år ska jag inte ha nån "perfekt kropp" till sommaren, för jag har hela livet på mig att få "en perfekt kropp". Jag har hela livet på mig att bli "fit". Däremot har jag inte hela livet på mig att vara en glad och energisk 20-åring som älskar livet. 

 

Jag ger därför mig själv hela det här året på att helas. Hela det här året ska jag utveckla min "tro" till vegansk- och vitaminrik mat. Hela det här året ska jag träna för att det är KUL; bygga muskler för att orka med vardagen, jobba på min kondis för att orka springa (något jag älskar men sällan har energi till). Det här året ska jag aldrig försöka sluta äta. Det här året ska jag inte försöka bli så smal som möjligt eller så fit som möjligt. Det här året ska jag bli hälsosam - på riktigt. Det här året ska jag jobba på något som är hållbart.

 

Tänk såhär: det du gör NU gällande din hälsa, ska du även orka göra när du är 60 år. Orkar du inte vara på gymmet när du är 60? Gör någon annan aktiviet! Orkar du inte leva på kyckling och keso när du är 60? Byt till något annat!! Tänk långsiktigt, för det är då det varar ;) 

Så gör något idag som ditt 60-åriga-jag kan tacka dig för. Ge din kropp TID, ge din kropp TID till att helas. Stressa inte! Stressa inte till nån jävla "bikinikropp 2015". Om du har en kropp och en bikini så har du redan en bikinikropp (klyschigt men sant). 

 

 

Hej och välkommen till min "nya" blogg Love by L. Här kommer jag diskutera sådant jag tycker är viktigt, dela med mig utav vegansk mat samt låta er följa mig i min utveckling till mitt bättre jag. Jag kommer blogga om mina upp- och ner-gångar, försöka vara så ärlig som möjligt. För jag vill hitta kärleken till livet igen.

Frågor på det? Hit me!

 

 

Upp